snart skall jag bege mig iväg ut i åbonatten på någon märklig infyttningsfest med lokaltrafikstema, eller nåt.

allt möjligt hittar nog humanisterna på.

...tänker jag inte göra nån fin, satsad, genomtänkt lista över. Sånt lämnar jag åt andra.
Jag tänker inte utveckla mitt resonemang kring varför vissa skivor var bra och likaså tänker jag inte försöka verka viktig och kunnig. Det enda jag tänker göra är att nämna skivor jag uppskattat, eller inte uppskattat, utan någon specifik ordningsföljd.

- Fleet Foxes andra platta var bra.

- Holy Ghost!:s debutskiva hade sina höjdpunkter

- Black Keys - "El Camino" har jag nästan lyssnat sönder

- Justice - "Audio. Video, Disco" var helt okej

- Opeth - "Heritage" var helt okej

- Graveyard - "Hisingen Blues" har jag nästan lyssnat sönder

- Feist - "Metals" var riktigt bra

- Timber Timbre - "Creep On Creeping On" var behaglig (och obehaglig)

...och blir ställd frågan "vilken är den bästa ballad som någonsin skrivits?" av någon skribent för Rolling Stone tänker jag nog svara:

Om skulle jag behöva välja två saker med julen finns det ingen tvivlan om att jag skulle välja:

1. "Have Yourself a Merry Little Christmas" - sjungen av Frank Sinatra. Det är den bästa julsång som någonsin skrivits, och ingen kommer någonsin att kunna skriva ens någonting i närheten av en lika bra låt. Sinatras röst är den enda röst som låten klär i bäst.

2. Sunes Jul- avsnittet "Julgranen". Ingen julkalender på TV kommer att överträffa denna helt underbara serie från 1991.


Det jag däremot lugnt skulle kunna klara mig utan är:
Werner & Werner, Jesus, engelsk fruktkaka, lutfisk, psalmer, en jävla massa folk på stan, att svettas i en för varm jacka i en butik man egentligen inte skulle orka vara i, skinka, home alone 3,4 och 5 (?)... och listan fortsätter.

en enkel liten plättlikande efterrätt kan skapas med hjälp av valfri ljus pasta, gärna kall eller från gårdagen, samt vispgrädde och sylt.

och vips, så har man skapat Pasta con panna e marmellata.

shit. jag tror jag aldrig har laddat upp en bild på mig själv här på bloggen, för sånt gör ju flickor. Nu jävlar sväljer jag min stolthet, för nu dricks det whiskey och snart bär det av till en årsfest a'la 50's. Så här ser jag ut:

bredvid mig och min dator står en kaktus som jag fick av min bror i födelsedagspresent. Av någon konstig anledning funkar våra mokkulor dåligt i vår lägenhet, men om man har mokkulan (eller dongel som det heter på svenska) på kaktusen funkar den. Tack, kaktus.

igår hade vi en spelning med Roy And The Fishermen. Vi trashade två ukulelen, och sågade sönder en blockflöjt på scenen. Senare på kvällen slog våra vänner i bandet Timshel sönder vår sista ukulele. Kort och gott en lyckad afton.

ser fram emot en helg fylld av Roy And The Fishermen och det suveränt makalösa RÅCKTÅBERFEST (som helt enkelt bara måste skrivas med caps lock)

om ni är i åbo i helgen föreslår jag att ni vänder klackarna mot kåren på lördagen sisådär klockan 19.

man vet att man är fattig då man börjar störa sig på spotifyreklamer igen, eftersom man inte ens haft tillräckligt med flos på kontot för ändamålet.

hur svårt kan det vara att ha fem euro på kontot?